Skolan, livet och...skolan
Det är svårt att ta sig tid till att skriva. Det är svårt att komma på nått jag ska skriva om. För jag fokuserar väldigt mycket på skolan och jag känner att jag fått tillbaka en enorm ambition igen, till skillnad efter julledigheten.
Men nu tycker jag det är roligt. Faktiskt mer än så... jag trivs något otroligt bra! Och det märks när jag pratar i telefon med folk hemma, då mina stora trut bara babblar ur sig om mitt yrke. Det är det enda jag har just nu och det har färgat mig otroligt. I LOVE THIS SHIT!!
Idag hade vi tävling i simning på måndagsmorgonen! Så tidigt for vi iväg till Motala simhall för att genomföra detta vilket flera av oss, även jag, hade ångest inför. Livräddning och 1500m simning (60 länger).
Allt som allt slutade det med att jag tog guldmedalj i livräddning och brons på 1500m. Och jag som inte simmat sedan i somras och brukar vanligtvis inte göra det heller. Så ja... en väldigt positiv överraskning!
Senare under dagen kollade vi på film i aulan. Battle for Haditha, vilket handlade om Irakkriget och utspelade sig 2005. En sann historia dessutom. Man fick följa en grupp amerikanska soldater, en stor irakisk barnfamilj och 2 "terrorister". Men kort och gott, terroristerna gräver ner en bomb vid vägen, i närheten av familjens hus. Amerikanerna kör förbi och en bil med soldater sprängs i luften. En amerikan bli kapad på hälften, två andra skadas allvarligt. Dessutom blir dem beskjutna av terroristerna samtidigt.
Soldaterna blir helt vansinniga och hämndlystna, och ser en bil med män i vid sidan av vägen. De ställer upp dem och anklagar och skriker åt dem dem innan de skjuts likt en avrättning och är helt obeväpnade. Sedan "säkrar" de området genom att rensa husen runtomkring. Rum efter rum rensas med handgranater och automateld. Barnfamiljer som gömmer sig dör. Småbarn sprängs av granaterna och gamla som skyddar de unga blir nermejade av kulor.
En unga pappa springer ut ur husen och letar efter sin fru och son som flytt. Han skriker och ropar. Då ser amerikanska prickskyttar pappan och skjuter en kula i bröstet på pappan som rullar ner för en höjd. Därefter sätter dem 3 skott till i ryggen på honom för att sedan göra high-five med varandra och skrattandes säger hur coolt detta var. En stund senare hittar den unga mamman sin man ligga i diket full med blod. Hon skriker, ropar hans namn och kramar om honom. Amerikanska soldater närmar sig. Hon slår och spottar på soldaten som kommer fram, innan hon faller ner i gråt. Soldaten är gruppchefen som ledde anfallet mot husen. Han står chockad och kollar på henne innan han går iväg och kräks.
Väl hemma på basen blir han gratulerad och ska få en befodran och en medalj. Men snart slår han sönder saker och gråter för den skuld han känner.
Filmen gav mig ett otroligt starkt intryck. Särkilt för de oskyldiga vanliga människorna som inte behövde dö.
Jag kände ett ansvar för framtiden. Jag svär och jag lovar, att jag aldrig ska tillåta att detta sker. Jag ska inte bli en mördare. Då dör jag hellre...
Men nu tycker jag det är roligt. Faktiskt mer än så... jag trivs något otroligt bra! Och det märks när jag pratar i telefon med folk hemma, då mina stora trut bara babblar ur sig om mitt yrke. Det är det enda jag har just nu och det har färgat mig otroligt. I LOVE THIS SHIT!!
Idag hade vi tävling i simning på måndagsmorgonen! Så tidigt for vi iväg till Motala simhall för att genomföra detta vilket flera av oss, även jag, hade ångest inför. Livräddning och 1500m simning (60 länger).
Allt som allt slutade det med att jag tog guldmedalj i livräddning och brons på 1500m. Och jag som inte simmat sedan i somras och brukar vanligtvis inte göra det heller. Så ja... en väldigt positiv överraskning!
Senare under dagen kollade vi på film i aulan. Battle for Haditha, vilket handlade om Irakkriget och utspelade sig 2005. En sann historia dessutom. Man fick följa en grupp amerikanska soldater, en stor irakisk barnfamilj och 2 "terrorister". Men kort och gott, terroristerna gräver ner en bomb vid vägen, i närheten av familjens hus. Amerikanerna kör förbi och en bil med soldater sprängs i luften. En amerikan bli kapad på hälften, två andra skadas allvarligt. Dessutom blir dem beskjutna av terroristerna samtidigt.
Soldaterna blir helt vansinniga och hämndlystna, och ser en bil med män i vid sidan av vägen. De ställer upp dem och anklagar och skriker åt dem dem innan de skjuts likt en avrättning och är helt obeväpnade. Sedan "säkrar" de området genom att rensa husen runtomkring. Rum efter rum rensas med handgranater och automateld. Barnfamiljer som gömmer sig dör. Småbarn sprängs av granaterna och gamla som skyddar de unga blir nermejade av kulor.
En unga pappa springer ut ur husen och letar efter sin fru och son som flytt. Han skriker och ropar. Då ser amerikanska prickskyttar pappan och skjuter en kula i bröstet på pappan som rullar ner för en höjd. Därefter sätter dem 3 skott till i ryggen på honom för att sedan göra high-five med varandra och skrattandes säger hur coolt detta var. En stund senare hittar den unga mamman sin man ligga i diket full med blod. Hon skriker, ropar hans namn och kramar om honom. Amerikanska soldater närmar sig. Hon slår och spottar på soldaten som kommer fram, innan hon faller ner i gråt. Soldaten är gruppchefen som ledde anfallet mot husen. Han står chockad och kollar på henne innan han går iväg och kräks.
Väl hemma på basen blir han gratulerad och ska få en befodran och en medalj. Men snart slår han sönder saker och gråter för den skuld han känner.
Filmen gav mig ett otroligt starkt intryck. Särkilt för de oskyldiga vanliga människorna som inte behövde dö.
Jag kände ett ansvar för framtiden. Jag svär och jag lovar, att jag aldrig ska tillåta att detta sker. Jag ska inte bli en mördare. Då dör jag hellre...
The number 23 will never come again
Tja!
Det har gått en tid sedan jag skrev här sist och mycket har minsann hänt, både bra och dåliga saker. Att jag har blivit 24 år är faktiskt en av dem bra sakerna. Jag välkomnar ett nytt nummer på åldern, eftersom jag faktiskt längtar till att bli äldre. Jag vill klara mig ifrån den osäkra 20-års åldern, där yrke, kärlek och framtid oftast är ett enda stort frågetecken för många och fortfarande för mig. Jag är trött på frågetecken och jag är alldeles för ivrig för att veta vad som döljer sig konstigt nog. Men jag kan skatta mig lycklig att jag iallafall sitter på ett spår som får mig att färdas framåt till en ny framtid. Att jag har nånting att göra om dagarna.
Det är kul att se mig själv i spegeln och jämföra med hur jag såg ut 2007 då jag "bara" var 20 år. Jag är mycket hårigare, har grovare men smalare ansikte och enligt min mening mycket snyggare än vad jag var då haha. Bra att utseendet och fysiken bara förbättrats med åren! Hoppas bara det håller ;)
Så vad har annars hänt...?
Massor men ändå inte. Skolan har tagit all min tid och just nu är det sjukt mycket teori och prov/uppsatser. Det är tungt, men ärligt talat föredrar jag det än att krypa runt i snön på en övning och ständigt frysa 24/7 i dagar. Jag vill inte har några fler köldskador tack så våren får gärna titta fram nu!
Dessutom fick jag i måndags veta att jag var den enda i min grupp som fick godkänt på en stor uppsats som jag gjorde över jul. Och majoriteten i plutonen var tyvärr underkända. Jag var övertygad om underkänt för mig med så den ska jag suga och njuta av länge länge :)
Jag har varit på begravning dessutom. En otroligt känslosam stund. Men detta ser jag inte som något av de dåliga sakerna. Cermonin var så vacker som berörde alla som var där. Alla var där för att hylla henne och minnas allt det positiva med henne genom att dela med sig minnen.
I söndags tog jag mig friheten att ta med lite krukväxter till Kvarn för att ha i mitt rum. Jag fick nämligen reda på att jag ska vara här hela året ut. Så det var dags att inreda lite kände jag när jag kommer vara här så pass mycket av mitt liv i år! Då behövs växter! Massa växter! De skänker mig faktiskt närhet haha! Åhh vad jag kommer bli en bra 24-åring! Jag är ju även snart halvvägs till 50! Hell yeah ;)
Dreams
Never stop dreaming..
It's those dreams that makes the world beautiful, a better place than the reality shows you
It's those dreams that makes the world beautiful, a better place than the reality shows you
Give me my life back to me.....
En vecka har gått sedan jag lämnade det civila livet igen, en ångestfylld stund då de sista stegen tog ombord mig på tåget som skulle ta mig långt bort ännu en gång. En känsla som sa till mig att stanna, kliv av tåget, kliv in till ditt liv igen. En känsla jag väl är bekant med sedan Halmstad.
Att få vara hemma en månad har givit mig mer än jag kunnat ana. Umgås med vänner, familj och framför allt kunna tänka på bara mig själv är.....underbart. Jag var glad att ha tid för allt och alla, och tid för mig själv.
Jag är borta nu, långt borta. Och det kommer jag vara väldigt mycket. Iväg alla ni som ger mig livskraft.
Det är en jobbig känsla att ständigt slitas från alla som bygger upp ens liv. Att mitt liv just nu ligger i ett oöppnat paket som endast får öppnas på julafton. Hehe... jag har så svårt att förklara denna känsla med ord.
Jag har liksom inte tid för mitt egna liv längre!
Vad finns det för mening med att skaffa nya möbler när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en hobby när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en ny lägenhet när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att hitta kärleken.... när jag sällan är hemma?
Så mycket som jag längtar efter den varma känslan igen så fruktar jag den just nu. Jag minns Halmstad, jag minns hur det var att med gråt i halsen lämna henne varje söndag. Att känna ångest för att jag var så jävla självisk som ville detta. Att varje söndag slitas från sin älskade gjorde fruktansvärt ont.
Och i telefonen var det ibland som att man hade så mycket att säga, men lite sades. Åh den ångesten och ständiga hemlängtan.
Relationer och denna typen av utbildning går inte ihop. I korridoren nu står alla killar som ringer hem till sina käraste. "Ångestens korridor" som alla kallar den. Jag kan bara hålla med, jag vet hur det brukade vara.
Bara idag var den en av mina plutonskamrater som blev dumpad nu när han är här i Eksjö. Dem var förlovade...
Är det detta som väntar? Ett liv där jag är borta hela tiden? Att riskera mitt liv utomlands samtidigt som jag riskerar mitt liv hemma?
Fan ta mig att jag vill detta så mycket. Fan ta mig att jag ska vara så jävla speciell, att jag ska vara så anorlunda. Jag kan sluta när jag vill, men det vill jag inte. För i slutet av tunneln finns det alltid ljus. Det ljuset för mig är när detta är över. Då jag flyttar till Lund och jobbar bland det vackra landskapet Skåne.
Att kunna börja ta tag i mitt liv igen.
Om ett år...
Om jag bara håller ut ett år till...
Då ska jag få mitt liv tillbaka igen.... om så bara ett tag, innan jag ska bort igen
Att få vara hemma en månad har givit mig mer än jag kunnat ana. Umgås med vänner, familj och framför allt kunna tänka på bara mig själv är.....underbart. Jag var glad att ha tid för allt och alla, och tid för mig själv.
Jag är borta nu, långt borta. Och det kommer jag vara väldigt mycket. Iväg alla ni som ger mig livskraft.
Det är en jobbig känsla att ständigt slitas från alla som bygger upp ens liv. Att mitt liv just nu ligger i ett oöppnat paket som endast får öppnas på julafton. Hehe... jag har så svårt att förklara denna känsla med ord.
Jag har liksom inte tid för mitt egna liv längre!
Vad finns det för mening med att skaffa nya möbler när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en hobby när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en ny lägenhet när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att hitta kärleken.... när jag sällan är hemma?
Så mycket som jag längtar efter den varma känslan igen så fruktar jag den just nu. Jag minns Halmstad, jag minns hur det var att med gråt i halsen lämna henne varje söndag. Att känna ångest för att jag var så jävla självisk som ville detta. Att varje söndag slitas från sin älskade gjorde fruktansvärt ont.
Och i telefonen var det ibland som att man hade så mycket att säga, men lite sades. Åh den ångesten och ständiga hemlängtan.
Relationer och denna typen av utbildning går inte ihop. I korridoren nu står alla killar som ringer hem till sina käraste. "Ångestens korridor" som alla kallar den. Jag kan bara hålla med, jag vet hur det brukade vara.
Bara idag var den en av mina plutonskamrater som blev dumpad nu när han är här i Eksjö. Dem var förlovade...
Är det detta som väntar? Ett liv där jag är borta hela tiden? Att riskera mitt liv utomlands samtidigt som jag riskerar mitt liv hemma?
Fan ta mig att jag vill detta så mycket. Fan ta mig att jag ska vara så jävla speciell, att jag ska vara så anorlunda. Jag kan sluta när jag vill, men det vill jag inte. För i slutet av tunneln finns det alltid ljus. Det ljuset för mig är när detta är över. Då jag flyttar till Lund och jobbar bland det vackra landskapet Skåne.
Att kunna börja ta tag i mitt liv igen.
Om ett år...
Om jag bara håller ut ett år till...
Då ska jag få mitt liv tillbaka igen.... om så bara ett tag, innan jag ska bort igen
Back in business
Då var jag tillbaka på skolan igen, kära gamla Markstridsskolan här uppe i Kvarn. Det var lite lagom ångest idag även om jag stundtals har längtat tillbaka. För hemma nu har jag haft det så otroligt roligt med alla vänner att jag tycker det är synd att det är över. Och just nu ska jag vara borta i nästan 3 veckor.
Imorn drar vi mot Eksjö, där vi ska spendera 2 veckor på ingenjörsregementet Ing2 för lite härlig sprängtjänst. Så har jag alla prov godkända och allt går bra så har jag en fin licens till att använda sprängämnen sen.
Helgen efter det blir det nog ett kärt återseende av Halmstad igen och ett ännu finare återseende av kamraterna från tiden på Lv6. Vi ska alltså ha reunion och umgås, äta middag och festa hela helgen. Så det tackar jag inte nej till inför tjatande vänner ;)
I fredags var den underbaraste kvällen på hela lovet. Vi skulle bada i badtunna utomhus vid Kapelludden camping, med utsikt över Kalmarsund. Vi var ett fint gäng bestående av mig, Micke, Tobbe, Jensen, Nathali, Frida, Malin och Malin. En tjej till skulle komma men det blev inte så. Och tack och lov för det var precis lagom trångt och mysigt i badtunnan.
Största misstaget under kvällen var att dem trodde det var bäst att jag eldade så badtunnan blev varm. Tro mig, inte smart att sätta en militär på en brasa för då blir det fan riktigt varmt. Vi kände oss alla som kokta kräftor när vi steg ner där hehe.
Badandet varvade också av bastande, rullande i snön och öldrickande! Snacka om roligt! Det där ska bli ett måste varje vinter runt jul då folk är hemma ;D
Jag uppdatera mer senare så ni får höra hur det går med sprängandet höhö!
Puss å kram å nyp i stjärten!
Imorn drar vi mot Eksjö, där vi ska spendera 2 veckor på ingenjörsregementet Ing2 för lite härlig sprängtjänst. Så har jag alla prov godkända och allt går bra så har jag en fin licens till att använda sprängämnen sen.
Helgen efter det blir det nog ett kärt återseende av Halmstad igen och ett ännu finare återseende av kamraterna från tiden på Lv6. Vi ska alltså ha reunion och umgås, äta middag och festa hela helgen. Så det tackar jag inte nej till inför tjatande vänner ;)
I fredags var den underbaraste kvällen på hela lovet. Vi skulle bada i badtunna utomhus vid Kapelludden camping, med utsikt över Kalmarsund. Vi var ett fint gäng bestående av mig, Micke, Tobbe, Jensen, Nathali, Frida, Malin och Malin. En tjej till skulle komma men det blev inte så. Och tack och lov för det var precis lagom trångt och mysigt i badtunnan.
Största misstaget under kvällen var att dem trodde det var bäst att jag eldade så badtunnan blev varm. Tro mig, inte smart att sätta en militär på en brasa för då blir det fan riktigt varmt. Vi kände oss alla som kokta kräftor när vi steg ner där hehe.
Badandet varvade också av bastande, rullande i snön och öldrickande! Snacka om roligt! Det där ska bli ett måste varje vinter runt jul då folk är hemma ;D
Jag uppdatera mer senare så ni får höra hur det går med sprängandet höhö!
Puss å kram å nyp i stjärten!
Frosseri
Det finns så mycket jag skulle kunna offra för mitt sätt att leva, men snabbmat är ingen av dem sakerna. Jag och Micke åkte in till Kalmar vid midnatt för att med massa rabattkuponger käka på Max, där vi satt till kl 2 på natten och snackade minnen och skrattade. Sen var det inte helt fel att kika lite på de tjejgäng som troligtvis kom från krogen och skulle ha sig ett mål!
Gud vad jag älskar impulsiva handlingar..... och snabbmat :D
Gud vad jag älskar impulsiva handlingar..... och snabbmat :D
Yo!
Se man på! Jag är nämligen tillbaka redan!
Idag har jag haft 2 st prov i militärteknik som jag har pluggat mycket inför. Jag var ganska lugn eftersom det bara krävdes 65% för G. Ack så fel jag hade.......
Det var inte 65% för att det var låga krav, det var nämligen så att frågorna var helt förbaskade omöjliga. Dessutom hade gubben som skrivit ihop det här till ett word dokument gjort ett par frågor där man skulle rita och beskriva! Så det var bara att ta fram Paint och börja måla så gott man kunde, och redan där kändes hela provet döfött. Speciellt när jag hade 2 timmar totalt och 30 min gick åt att bara måla när jag hade 30 frågor som skulle besvaras.
Usch det var det värsta provet någonsin, men dock var det lite underhållande att sitta på facebook och se alla andra kamraters frustration över det hela. Hela loggen fylldes med alla möjliga inlägg från svordomar till "åhhh fuck my life!!". Jag har ingen aning om hur det gick, men jag skrev på det mesta jag hann med.
Skitprov!! Det får gå som det går...
Skitsamma! Moving on!
Idag är det exakt ett år sedan jag passerade grindarna till regementet i Halmstad för första gången och började min utbildning. Och det känns helt sjukt! Tiden går något otroligt snabbt!
Men jag måste också säga att jag är lyckligt lottad som tagit mig såhär långt! För så många människor jag har umgåtts med under året och tränat med har varit tvungna att sluta av olika anledningar. Saker som skador, misslyckande av tester och främst avskilningar pga konstiga lämplighetsintervjuer.
Jag är otroligt glad att jag fortfarande är med i matchen, och jag ska ge järnet för att ta mig in till mål :)
Nu ska jag nog fira denna 1-årsdag genom att ringa Micke och umgås!
Jag kanske även är sugen på en liten bil-tripp till Kalmar också
Idag har jag haft 2 st prov i militärteknik som jag har pluggat mycket inför. Jag var ganska lugn eftersom det bara krävdes 65% för G. Ack så fel jag hade.......
Det var inte 65% för att det var låga krav, det var nämligen så att frågorna var helt förbaskade omöjliga. Dessutom hade gubben som skrivit ihop det här till ett word dokument gjort ett par frågor där man skulle rita och beskriva! Så det var bara att ta fram Paint och börja måla så gott man kunde, och redan där kändes hela provet döfött. Speciellt när jag hade 2 timmar totalt och 30 min gick åt att bara måla när jag hade 30 frågor som skulle besvaras.
Usch det var det värsta provet någonsin, men dock var det lite underhållande att sitta på facebook och se alla andra kamraters frustration över det hela. Hela loggen fylldes med alla möjliga inlägg från svordomar till "åhhh fuck my life!!". Jag har ingen aning om hur det gick, men jag skrev på det mesta jag hann med.
Skitprov!! Det får gå som det går...
Skitsamma! Moving on!
Idag är det exakt ett år sedan jag passerade grindarna till regementet i Halmstad för första gången och började min utbildning. Och det känns helt sjukt! Tiden går något otroligt snabbt!
Men jag måste också säga att jag är lyckligt lottad som tagit mig såhär långt! För så många människor jag har umgåtts med under året och tränat med har varit tvungna att sluta av olika anledningar. Saker som skador, misslyckande av tester och främst avskilningar pga konstiga lämplighetsintervjuer.
Jag är otroligt glad att jag fortfarande är med i matchen, och jag ska ge järnet för att ta mig in till mål :)
Nu ska jag nog fira denna 1-årsdag genom att ringa Micke och umgås!
Jag kanske även är sugen på en liten bil-tripp till Kalmar också
2011
Okej let's face it, jag suger på att uppdatera. Det är inte det att jag inte har nånting att skriva om, för det har jag. Och det är väl kanske det som är problemet, att det finns alldeles för mycket att skriva att jag helt enkelt inte orkar ta mig tid till det. För det känns ju faktiskt bra när man har det klart, precis som en hög med disk som är fixad.... det gäller bara att ta sig tid. Desto mer jag skjuter på det desto mer byggs denna hög med disk.
Men men vi ger det ett försök!
Nytt år är det minsann! Det firades med gamla som nya vänner i min lya i Nybro! Egentligen var det väl det sista stället jag ville fira på men det var antingen där eller ingenstans, sen att även att festen var hemlös gjorde att jag fick ställa upp. Väldigt lyckat även om jag själv blev aningen överförfriskad! Ni som var där vet vad som hände och mer om det behöver jag inte ta upp här *host host*.
Med nytt år så innebär det nya erfarenheter och händelser, även om jag just nu inte har några förväntningar ärligt talat. Det får bli som det blir helt enkelt.
Nu är det den 10:e jan! En måndad kvar tills 24 års dan imorn och jag råpluggar med böcker och powerpointfiler inför examinationen imorgon. Den gamla vanliga stressen med blandad prestationsångest gör sig allt mer närvarande över tiden.
Men nu ikväll läste jag igenom kraven nogrannare och upptäckte att det krävs 65% rätt på proven. Det fick mig att småskratta lite eftersom...ja.. det inte är några höga krav alls egentligen.
Utöver detta ska jag skriva klart min jävla uppsats om mina erfarenheter som militär ledare och koppla massa teorier kring det. Det är ruskigt knepigt att får ihop x-antal sidor med "jag gjorde nog såhär för att...." och "där utövade jag ett ledarskap inom ramen för "piska och morot"-metoden"
Jag är hemma nu fram tills söndag den 16:e. Så utöver plugget ska jag försöka träffa så många jag kan här hemma och umgås. Speciellt en tjej som verkligen behöver stöd nu.....
Det får räcka såhär till vidare, känns redan bra och snabbt gick det :)
Ha're!
Men men vi ger det ett försök!
Nytt år är det minsann! Det firades med gamla som nya vänner i min lya i Nybro! Egentligen var det väl det sista stället jag ville fira på men det var antingen där eller ingenstans, sen att även att festen var hemlös gjorde att jag fick ställa upp. Väldigt lyckat även om jag själv blev aningen överförfriskad! Ni som var där vet vad som hände och mer om det behöver jag inte ta upp här *host host*.
Med nytt år så innebär det nya erfarenheter och händelser, även om jag just nu inte har några förväntningar ärligt talat. Det får bli som det blir helt enkelt.
Nu är det den 10:e jan! En måndad kvar tills 24 års dan imorn och jag råpluggar med böcker och powerpointfiler inför examinationen imorgon. Den gamla vanliga stressen med blandad prestationsångest gör sig allt mer närvarande över tiden.
Men nu ikväll läste jag igenom kraven nogrannare och upptäckte att det krävs 65% rätt på proven. Det fick mig att småskratta lite eftersom...ja.. det inte är några höga krav alls egentligen.
Utöver detta ska jag skriva klart min jävla uppsats om mina erfarenheter som militär ledare och koppla massa teorier kring det. Det är ruskigt knepigt att får ihop x-antal sidor med "jag gjorde nog såhär för att...." och "där utövade jag ett ledarskap inom ramen för "piska och morot"-metoden"
Jag är hemma nu fram tills söndag den 16:e. Så utöver plugget ska jag försöka träffa så många jag kan här hemma och umgås. Speciellt en tjej som verkligen behöver stöd nu.....
Det får räcka såhär till vidare, känns redan bra och snabbt gick det :)
Ha're!
Äntligen, äntligen, äntligen ledig!!
Sådär ja!
Då var en termin avklarad. Nu återstår det bara 2 terminer kvar och jag kan se det som att jag har kommit halvvägs av min utbildning om jag räknar in mina 7 månader i Halmstad innan jag ryckte in i Kvarn i början av januari.
Denna termin har gått sjukt fort ändå, till skillnad från Halmstad. Och vad det beror på vet jag inte egentligen, men där i Halmstad så var vi alla sjukt ivriga att bli klara så vi kunde fortsätta på SOU (Specialist Officersutbilningen). Så på anslagstavlorna hade vi alla veckor för utbildningen planerade. Varje vecka räknades ner på ett helt annat sätt. Och en av mina bästa kamrater där räknade ner varje dag som gick. Varje dag på frukosten fick vi höra att "nu är det bara 43 dagar kvar". Halmstad kändes som en evighet...
Här så tar jag dagarna som de kommer. Och det känns precis som i gymnasiet, då tiden bara for iväg på nått lustigt vis utan att man riktigt fattade. Plötsligt stod man ju bara där med studentmössan på skallen och skulle ut i en hög med släkt, familj och vänner för att få blommor och presenter. Redo men ändå inte att kastas ut i vuxenvärlden.
Jag tror aldrig jag längtat efter ledighet så mycket som nu. Det har varit 3 veckor av stora påfrestningar i kylan. Sista övningen (som jag nämnde i inlägget innan) var jag tvungen att avbryta och blev sängliggandes då jag varit ute med nästan 40 graders feber i 5 dagar utomhus. Och dum och envis som jag är så erkänner jag inte att jag mår skit. Men nog var det skönt att komma in sen. Fyyy fan va skönt att skita i övningen trots allt och bara sova i sin säng igen ;)
Veckan efter det var jag plutonchef för första gången under tiden på skolan. Jag var sjuk, jag var trött och jag var ofta förbannad på mina gruppchefer och soldater som inte gjorde som jag hade tänkt mig. Och jag blev förvånad hur arg jag kunde bli. Kanske militäryrket är nått för mig trots allt hehe?
Men tro mig, att ha nån spydig å kaxig idiot under en som klagar och ifrågasätter ens beslut på ett väldigt respektlöst sätt kan nog få de flesta att spänna knytnävarna.
Äsch... Den sista veckan gick bra iallafall. Allt löste sig och jag är väldigt nöjd med min insats. Men som sagt.... fan va skönt att vara ledig!
Jag kände att jag behövde skriva av mig om annat, om framtidsplaner och ivrighet inför dem. Men nu for jag som vanligt iväg på mitt militära liv vilket inte var meningen. Jag ska ta tid att fokusera på så mycket annat nu när jag är ledig. Men det får bli nästa inlägg.
Nu är det dags för sängen! Imorgon ska jag nog ta mitt pick å pack och flytta till Öland över jul. Jag har en känsla av att familjen kan behöva min hjälp med alla sysslor som ska göras :)
Over and out!
Då var en termin avklarad. Nu återstår det bara 2 terminer kvar och jag kan se det som att jag har kommit halvvägs av min utbildning om jag räknar in mina 7 månader i Halmstad innan jag ryckte in i Kvarn i början av januari.
Denna termin har gått sjukt fort ändå, till skillnad från Halmstad. Och vad det beror på vet jag inte egentligen, men där i Halmstad så var vi alla sjukt ivriga att bli klara så vi kunde fortsätta på SOU (Specialist Officersutbilningen). Så på anslagstavlorna hade vi alla veckor för utbildningen planerade. Varje vecka räknades ner på ett helt annat sätt. Och en av mina bästa kamrater där räknade ner varje dag som gick. Varje dag på frukosten fick vi höra att "nu är det bara 43 dagar kvar". Halmstad kändes som en evighet...
Här så tar jag dagarna som de kommer. Och det känns precis som i gymnasiet, då tiden bara for iväg på nått lustigt vis utan att man riktigt fattade. Plötsligt stod man ju bara där med studentmössan på skallen och skulle ut i en hög med släkt, familj och vänner för att få blommor och presenter. Redo men ändå inte att kastas ut i vuxenvärlden.
Jag tror aldrig jag längtat efter ledighet så mycket som nu. Det har varit 3 veckor av stora påfrestningar i kylan. Sista övningen (som jag nämnde i inlägget innan) var jag tvungen att avbryta och blev sängliggandes då jag varit ute med nästan 40 graders feber i 5 dagar utomhus. Och dum och envis som jag är så erkänner jag inte att jag mår skit. Men nog var det skönt att komma in sen. Fyyy fan va skönt att skita i övningen trots allt och bara sova i sin säng igen ;)
Veckan efter det var jag plutonchef för första gången under tiden på skolan. Jag var sjuk, jag var trött och jag var ofta förbannad på mina gruppchefer och soldater som inte gjorde som jag hade tänkt mig. Och jag blev förvånad hur arg jag kunde bli. Kanske militäryrket är nått för mig trots allt hehe?
Men tro mig, att ha nån spydig å kaxig idiot under en som klagar och ifrågasätter ens beslut på ett väldigt respektlöst sätt kan nog få de flesta att spänna knytnävarna.
Äsch... Den sista veckan gick bra iallafall. Allt löste sig och jag är väldigt nöjd med min insats. Men som sagt.... fan va skönt att vara ledig!
Jag kände att jag behövde skriva av mig om annat, om framtidsplaner och ivrighet inför dem. Men nu for jag som vanligt iväg på mitt militära liv vilket inte var meningen. Jag ska ta tid att fokusera på så mycket annat nu när jag är ledig. Men det får bli nästa inlägg.
Nu är det dags för sängen! Imorgon ska jag nog ta mitt pick å pack och flytta till Öland över jul. Jag har en känsla av att familjen kan behöva min hjälp med alla sysslor som ska göras :)
Over and out!
Vit död
Kyla, kyla och total kyla....
Så beskriver jag veckan som gått.
Ännu en vecka i Villingsberg. Denna gång hade vi som mest -25 grader och till följd av detta när vi var utomhus hela dagen blev mina fingrar så kalla att skinnet sprack på sina håll likt en grillkorv som grillas för hårt. Dessutom en köldskada på en fingerspets där det var hål i handsken.
Så ja, även vi har smakat på denna extrema kyla som fallit över Sverige. Jag har minsann aldrig varit med om liknande. Och ölänning som jag så är jag van vid sommar, sol, badstränder och cocktails, inte detta ;)
Nej nej, jag är inte negativ. Det var tufft som fan helt klart! Men även bland det roligaste jag gjort hittills på utbildningen. Och det som gör att man uppskattar allt plågande är när det faktiskt är över och man kommer tillbaka till skolan för att kunna slänga sig på sin egen säng igen. Den känslan tillfredställelse har jag svårt att hitta på andra sätt.
Nästa vecka väntar nya utmaningar. I en hel vecka (minst) ska vi vara ute på övning igen tillsammans med OP-elverna (Officers programmet), därefter helgtjänst och sen sista veckan, då jag är plutonchef, ha vård av matriel och julavslutning med kostym och fin middag på skolan med alla kadetter, officerare och lärare.
Slutligen kommer jag hem för 2 veckors julledighet och även 2 veckors hemstudier. Åh ska bli så skönt att vara hemma 4 veckor! Det behövs efter allt slitande i snön :)
Nu ska jag fixa nått att äta, fortsätta söka lägenheter i Göteborg och sedan tänka ut vad jag ska hitta på i helgen. Imorn ska det även bli en välbehövd klippning, oh yes!
Ha de fint!
Ska försöka uppdatera oftare!
Så beskriver jag veckan som gått.
Ännu en vecka i Villingsberg. Denna gång hade vi som mest -25 grader och till följd av detta när vi var utomhus hela dagen blev mina fingrar så kalla att skinnet sprack på sina håll likt en grillkorv som grillas för hårt. Dessutom en köldskada på en fingerspets där det var hål i handsken.
Så ja, även vi har smakat på denna extrema kyla som fallit över Sverige. Jag har minsann aldrig varit med om liknande. Och ölänning som jag så är jag van vid sommar, sol, badstränder och cocktails, inte detta ;)
Nej nej, jag är inte negativ. Det var tufft som fan helt klart! Men även bland det roligaste jag gjort hittills på utbildningen. Och det som gör att man uppskattar allt plågande är när det faktiskt är över och man kommer tillbaka till skolan för att kunna slänga sig på sin egen säng igen. Den känslan tillfredställelse har jag svårt att hitta på andra sätt.
Nästa vecka väntar nya utmaningar. I en hel vecka (minst) ska vi vara ute på övning igen tillsammans med OP-elverna (Officers programmet), därefter helgtjänst och sen sista veckan, då jag är plutonchef, ha vård av matriel och julavslutning med kostym och fin middag på skolan med alla kadetter, officerare och lärare.
Slutligen kommer jag hem för 2 veckors julledighet och även 2 veckors hemstudier. Åh ska bli så skönt att vara hemma 4 veckor! Det behövs efter allt slitande i snön :)
Nu ska jag fixa nått att äta, fortsätta söka lägenheter i Göteborg och sedan tänka ut vad jag ska hitta på i helgen. Imorn ska det även bli en välbehövd klippning, oh yes!
Ha de fint!
Ska försöka uppdatera oftare!
Magnificent desolation
Nu sitter jag hemma i Nybro. Solen skiner och snön har ännu inte färdats till dessa landskap än.
Jag sitter och väntar på att tåget ska gå vid 14-tiden mot Kalmar där jag ska köpa en cykelhjälm till pappa i fars dag present. Och efter det bär det av mot ön där det ikväll skulle vara maskeradfest, men olyckligtvis nog så blev det inställt.
Riktigt trött som jag är nu så känns det bättre att det är nästa helg. Tobbe kommer hem och ännu fler kan vara med! Då kommer festen att äga ännu mer än vad den hade gjort ikväll ;)
Veckan har spenderats på ett enormt skjutfält som kallas Villingsberg. Där fick vi en ordentlig dos av snökaoset som kom till Sverige. För under tisdagen blåste det nått så in i helsike mycket och jag trodde att hela ansiktet skulle slipas av i detta sandpapper till snöstorm.
Det blåste så mycket att när en grupp var och övade strid och pangade i skogen en bit ifrån så tog vinden ett skott som studsat upp i luften, förde den mot oss i vänteplatsen och träffade en kille i axeln. Men ingen skada alls var skedd eftersom kulans kraft var borta och den bara flög med vindens kraft, men ändå tillräckligt hårt för att han med än gång kände smällen mot axeln. En liten udda händelse minst sagt ;)
Torsdagen gav mycket erfarenhet. Denna dag skulle vi i grupp öva närstrid genom att ta sig igenom skogen och mejja ner pappfigurer med automat på nära håll. Kom vi tillräckligt nära så slog vi omkull dem med slag från vapnet och oss själva.
Jag personligen sparkade huvudet av en liggande pappfigur så huvudet flög iväg och denna kraftfulla spark som jag gjorde ledde till att jag tappade balansen i den djupa snön, och landade platt på röven rakt på en sten. I samma sekund såg jag en annan pappfigur sticka upp bakom en stor sten framför mig så där satt jag på röven och sköt med automat till jag fick ner honom haha.
Detta låter brutalt och, ja det var det. Det var brutalt eftersom det krävs för en sådan situation. Vi skrek alla i gruppen, svor och hejade på varandra och vann striden. Jag har aldrig varit med om nått liknande. Ändå fick vi minus för att vi inte var tillräckligt aggressiva. Det har jag svårt att förstå hehe.
Samma kväll blev det gruppstrid i mörker. Spårljusammunition (skott som brinner rött) användes och ljusfacklor, s.k närlys, änvändes för att lysa upp de mörka skogarna. Det är nästan skrämmande vackert och ett underbart kaos som är svårt att beskriva eller förstå om man inte var där.
Nu är jag nått frukstansvärt trött och öm i kroppen efter att ha kämpat genom hög snö på träskmarker och med 20 kg packning hela veckan. Nu har jag förtjänat en lugn helg.
Back to school
Nu ska jag strax hoppa i duschen innan jag beger mig till tågstationen. En ny vecka har snart sin början.
Denna vecka ska vi inte vara på skolan utan fram till torsdag är vi på ett övningsfält och övar. Dock sover vi i barracker så det är skönt att slippa trängas i tält.
Förra veckan hade sina glimtar. Det var bl.a mästerskap i nattorientering på ca 10km och med sig hade man karta, kompass och en riktigt dålig ficklampa.
Värsta är att allt är blött och man finner sig själv i djupa träskmarker så att man springer runt med fötterna dyngsura hela tävlingen.
Vann gjorde jag inte, men jag klarade mig oskadd. Andra skadade sig som bl.a en löjnant som bröt vadbenet och en major som bröt ett revben. Livsfarligt de där :P
Nu i helgen har man suttit och degat i lägenheten. Plugg har stått på listan. Närmare bestämt i hur man tränar kroppen, allmänt om muskler osv. Tentan har vi imorn så jag får hoppas på det bästa. Men det här fixar jag ;)
Jag kommer hem på fredag igen! Då ska det allt bli fest eller nån form av socialt umgänge med polarna! Det ser man fram emot!
Dessa spännande dagar
Okej de där bloggandet gick ju inte länge innan det blev trögt med skrivandet. Inte att jag inte har nått att berätta om, för det har jag i massor egentligen. Jag är bara en lat jävel som vanligt. Men jag ska bli bättre! :P
Dagarna på skolan flyter på väldigt snabbt. Jag trivs så mycket bättre här än i Halmstad. Folket är bättre, utbildningen är bättre och motivationen till träning är högre än någonsin!
För bara ikväll tog jag en liten 5km tur i det extremt mörka skogarna här mitt ute i ingenstans. Inte smart att timmen innan spelat skräck tv-spel med massa zombies för där ute i skogen blir man lätt mörkerrädd, speciellt då jag sprang ensam ikväll. Positivt är väl att jag faktiskt aldrig vågade stanna för att vila hehe.
Dessutom mår jag väldigt bra nu, på alla sätt och vis. Det var inte länge sen jag satt med dystra tankar över hur tråkigt livet helt plötsligt blev utan E. Att jag saknade henne och inte längre hade någon speciell i livet.
Men nu har jag för det mesta en helt ny bild på livet, för så mycket som jag längtar efter framtiden då jag börjar jobba och flyttar ner till Lund i vackra Skåne, så njuter jag av livet här och nu för varje dag som går. Jag älskar skolan och stolt över det jag gör här. Det är så mycket att se fram emot. Även att kanske få delta i FS23 år 2012 ger mig något att verkligen se fram emot. Och vid tanken av att åka på den missionen gör mig ivrig som ett barn. Mitt livs största äventyr!
Nått annat som ger mig glädje är alla vänner som jag har, och många helger jag kommer hem så finns det mängder av saker att hitta på, även kanske ta en tripp till Uddevalla för att träffa Gösta hehe!
För att inte tala om alla fester vi kan ha, varje helg om vi så vill!
Vi har fortfarande varandra de flesta av oss i gänget. Och de som nu har vandrat till grönare betesmarker kommer alltid ha sina rötter i Småland eller Öland, så att vi kommer kunna ses på de flesta högtider. Den tanken gör mig glad, vi växte upp där tillsammans, denna plats i Sverige har vi alltid gemensamt.
Snart är snön här! Faktiskt så hade vi en dag helt täckt med snö här. Det var otroligt vackert den morgonen så en rosa himmel och soluppgång lyste upp snön som täckte skogarna omkring oss, men tyvärr försvann snön lika snabbt som den kom. Och lika mycket som den kan vara jobbig så gillar jag utmaningen med att snön ute i fält på övningar. För tro mig, regn är fan så mycket värre! Så vintern ser jag fram emot!
Därför ska jag dela med mig av detta youtube-klipp från Försvarsmakten! Den är bara 4 min som jag rekommenderar varmt. Sista minuten är särsklit bra haha ;D
http://www.youtube.com/watch?v=TKLBekTnI5w
Dagarna på skolan flyter på väldigt snabbt. Jag trivs så mycket bättre här än i Halmstad. Folket är bättre, utbildningen är bättre och motivationen till träning är högre än någonsin!
För bara ikväll tog jag en liten 5km tur i det extremt mörka skogarna här mitt ute i ingenstans. Inte smart att timmen innan spelat skräck tv-spel med massa zombies för där ute i skogen blir man lätt mörkerrädd, speciellt då jag sprang ensam ikväll. Positivt är väl att jag faktiskt aldrig vågade stanna för att vila hehe.
Dessutom mår jag väldigt bra nu, på alla sätt och vis. Det var inte länge sen jag satt med dystra tankar över hur tråkigt livet helt plötsligt blev utan E. Att jag saknade henne och inte längre hade någon speciell i livet.
Men nu har jag för det mesta en helt ny bild på livet, för så mycket som jag längtar efter framtiden då jag börjar jobba och flyttar ner till Lund i vackra Skåne, så njuter jag av livet här och nu för varje dag som går. Jag älskar skolan och stolt över det jag gör här. Det är så mycket att se fram emot. Även att kanske få delta i FS23 år 2012 ger mig något att verkligen se fram emot. Och vid tanken av att åka på den missionen gör mig ivrig som ett barn. Mitt livs största äventyr!
Nått annat som ger mig glädje är alla vänner som jag har, och många helger jag kommer hem så finns det mängder av saker att hitta på, även kanske ta en tripp till Uddevalla för att träffa Gösta hehe!
För att inte tala om alla fester vi kan ha, varje helg om vi så vill!
Vi har fortfarande varandra de flesta av oss i gänget. Och de som nu har vandrat till grönare betesmarker kommer alltid ha sina rötter i Småland eller Öland, så att vi kommer kunna ses på de flesta högtider. Den tanken gör mig glad, vi växte upp där tillsammans, denna plats i Sverige har vi alltid gemensamt.
Snart är snön här! Faktiskt så hade vi en dag helt täckt med snö här. Det var otroligt vackert den morgonen så en rosa himmel och soluppgång lyste upp snön som täckte skogarna omkring oss, men tyvärr försvann snön lika snabbt som den kom. Och lika mycket som den kan vara jobbig så gillar jag utmaningen med att snön ute i fält på övningar. För tro mig, regn är fan så mycket värre! Så vintern ser jag fram emot!
Därför ska jag dela med mig av detta youtube-klipp från Försvarsmakten! Den är bara 4 min som jag rekommenderar varmt. Sista minuten är särsklit bra haha ;D
http://www.youtube.com/watch?v=TKLBekTnI5w
Reality
Jag har haft en väldigt bra vecka och hela lördagen. Bloggen skulle kryddas med text om soliga dagar utomhus, där jag ligger i gräset runt alla gula träd och ser löven flyga genom en klarblå himmel. Att livet just nu är underbart och så vackert.
Men dessa ord får vänta, för lördagen tog en rejäl vändning helt plötsligt.
Ännu en har gått förlorad där nere idag. Och nu kan jag inte göra annat än att tänka på det och grubbla inför framtiden. Det är den verklighet som existerar där.
Vila i frid Kenneth Wallin.
Alla mina tankar går till din familj och nära.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/stupadesvenskarnaiafghanistan/
Men dessa ord får vänta, för lördagen tog en rejäl vändning helt plötsligt.
Ännu en har gått förlorad där nere idag. Och nu kan jag inte göra annat än att tänka på det och grubbla inför framtiden. Det är den verklighet som existerar där.
Vila i frid Kenneth Wallin.
Alla mina tankar går till din familj och nära.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/stupadesvenskarnaiafghanistan/
Why we fight?
Hemstudierna är snart klara. Allt jag behöver göra är att avsluta ett arbete som ska vara på 1-2 sidor och sen ska jag bara renskriva allt på datorn och skicka innan måndag. Det känns riktigt skönt men tanke på att jag lagom till detta fick en sjujäkla feber som jag seriöst trodde skulle bli min död.
Mitt arbete nu handlar om varför soldater slåss. Vad är det som får vanliga människor att döda andra människor samtidigt som dem själva har lika stor chans att själva bli skadade och dödade? Det är rätt tunga grejer jag vet, och en och annan tanke flyger över vad det är för bransch man tillhör egentligen.
Det jag kommer fram till är väl att man på nått sätt skapar sig en distans från den klara råa bilden över detta yrke. Att vi "bekämpar" fienden, inte dödar. Att vi skyddar folket hemma genom säkerhet och skydd och skapar fred utomlands. Ja det gör vi väl.... Och detta tror jag är viktigt som soldat att tänka. Vi måste ha en positiv bild för det vi sysslar med. Att det vi alltid strävar efter är för det stora goda. För hur man än vrider på våra syner när det gäller olika saker så kan bilderna bli så totalt olika.
En advokat till exempel: Skyddar han vanliga människor under rättegången, eller ser han till att brottslingar slipper straff?
Även en polis kan såklart ses med väldigt många ögon. En del (som jag själv) ser polisen som en beskyddare i detta mörka samhälle som trots ständiga klagomål från folket gör sitt bästa för att hålla skurkarna borta. Andra ser dem som hemska människor som kidnappar familjefäder och håller dem inlåsta från sin familj för att han var alldeles för desperat efter pengar att han var tvungen att begå brott. Och precis som vi måste även polisen vara beredd att skjuta, att "bekämpa" då plikten tvingar till detta.
Både vi som poliser har riktigt stora ansvar. Vi har de tyngsta arbetsuppgifterna och bördorna, när det kommer till att tvingas ta liv. Och när det kommer till det beslutet, då ska det vara det enda rätta.
Det sista jag vill är att den uppgiften ska hamna hos mig, men vad händer om jag vägrar göra det? Kamraters liv kanske går förlorade? Oskyldiga skadas eller dödas? Jag.... kanske dödas? För det är nog bara så man måste tänka i detta yrke, att fördelarna i ett sådant läge står över nackdelarna.
Plugg plugg plugg och..... vila? NÄ PLUGG!!
Okej jag ligger redan efter med bloggandet. Men jag haaaaar verkligen inte mycket att berätta nu när jag är hemma på hemstudier. Jag pluggar hela dan, sen sätter jag mig framför datorn och spelar, eller glor på helt onödiga facebook som jag blivit sån narkoman av under semestern. Och denna självdisciplin att plugga hemma har jag så extremt svårt för. Det blir ju därmed många besök på FB som jag hatälskar så mycket.... men mest älskar.... NEJ.. HATAR! Äsch... jag önskar jag kunde säga upp mitt konto där. Men då sumpar man faktiskt de fördelar som finns där. Vilka nu det är? :P
Helgen var suverän! Fredagen spenderades i en husvagn i Böda och vi var totalt 5 pers i det totala mörkret som omringade oss på denna norra del av ön. Det var öl och en stooor flaska mousserande vin värdig ett nyårsfirande som Micke hade köpt till Tobbes korta men välkomna hemfärd. Det var en fin tanke som dock utnyttjades lite för sent när folk var för trötta. Så inte mycket drack vi ur den. Jag tyckte att min idé att vaska hela flaskan i husvagnen istället var alldeles utmärkt. Det tyckte inte de andra... Tråkigt!
Sen var det såklart mysigt att sova allihopa i denna lilla lya. Tobbe kröp ihop med Mackan i ena hörnet och jag fick mysa till det med Micke och Jojjo.
Lördagen slappade jag mest bort. Skulle försöka plugga men gick inge vidare när jag var bakfull och hade feber. Men det löste jag genom att gå på mer party på kvällen! Woohoo YAY!! Deltagarna var jag, Tobbe och för det mesta hans gamla klasskompisar. Så vi var ett rätt stort gäng ändå! Sara får vi inte glömma heller! Det var ett kärt återseende då vi inte träffats sedan midsommar.
Vi hade riktigt sköj och vi tog oss efter förfesten sedan ner till Harrys i stan och pröjsade 150 kr för att ta oss in. Värt det? Nej!! Men det var där festen var i stan så det var bara att betala och se glad ut.
Under kvällen där stötte jag på barnsomskamrater och gamla klasskompisar man inte träffat på evigheter. Det blev ju en å annan fråga "vad sysslar du med nu för tiden?" osv osv. Men det var bara treeeeeevligt.
Nu längtar jag tillbaka till skolan så mycket. Det är där jag finner min mening med livet just nu. Jag älskar det jag gör och jag älskar mitt liv där. Vänner och kamrater bor ju i rummen brevid så när skolan är över för dagen finns det alltid nån att umgås med. Vare sig träna tillsammans, ta en öl på mässen, spela biljard eller bara lira tv-spel på rummet så gör det mig så mycket. Jag känner mig inte ensam en sekund där.
Och saken är väl den, att skräcken att förlora detta paradis, denna oas av förhoppningar och framtidsdrömmar i en vanligtvis uttorkad och döende öken som är mitt liv, är mer skrämmande än döden själv. Jag vågar inte tänka mig hur lågt jag skulle sjunka om jag gick miste om detta. Detta är mitt kall!
Jag antar att jag kan känna mig lycklig som på detta vis har hittat hem.
Jag funderar även på att åka på en mission så fort jag blir klar med utbildningen. Afghanistan för hela slanten. Jag känner ett par som ska göra samma och har de rätta kontakterna. Blir jag bara mer vän med dom och jag får tillåtelse av mina chefer på regementet i Skåne så kan det definitivt bli av.
Såklart oroar jag mig mycket för vad familjen ska tycka. Det är en riktigt stor börda som jag lägger på dem, och det är oundvikligt. Jag vet att dem hatar det, bara av den anledningen att vi knappt pratar om det.
Jag känner mig så självisk. Men jag vill detta! Jag vill ha mitt äventyr! Men jag vet ju även om de stora riskerna där nere, mer än ni eller min familj. Och skulle kanske kanske något gå fel där nere, då hoppas jag folk förstår att jag följde mina drömmar och jag kämpade för det jag trodde på. Att det var mitt val.
Helgen var suverän! Fredagen spenderades i en husvagn i Böda och vi var totalt 5 pers i det totala mörkret som omringade oss på denna norra del av ön. Det var öl och en stooor flaska mousserande vin värdig ett nyårsfirande som Micke hade köpt till Tobbes korta men välkomna hemfärd. Det var en fin tanke som dock utnyttjades lite för sent när folk var för trötta. Så inte mycket drack vi ur den. Jag tyckte att min idé att vaska hela flaskan i husvagnen istället var alldeles utmärkt. Det tyckte inte de andra... Tråkigt!
Sen var det såklart mysigt att sova allihopa i denna lilla lya. Tobbe kröp ihop med Mackan i ena hörnet och jag fick mysa till det med Micke och Jojjo.
Lördagen slappade jag mest bort. Skulle försöka plugga men gick inge vidare när jag var bakfull och hade feber. Men det löste jag genom att gå på mer party på kvällen! Woohoo YAY!! Deltagarna var jag, Tobbe och för det mesta hans gamla klasskompisar. Så vi var ett rätt stort gäng ändå! Sara får vi inte glömma heller! Det var ett kärt återseende då vi inte träffats sedan midsommar.
Vi hade riktigt sköj och vi tog oss efter förfesten sedan ner till Harrys i stan och pröjsade 150 kr för att ta oss in. Värt det? Nej!! Men det var där festen var i stan så det var bara att betala och se glad ut.
Under kvällen där stötte jag på barnsomskamrater och gamla klasskompisar man inte träffat på evigheter. Det blev ju en å annan fråga "vad sysslar du med nu för tiden?" osv osv. Men det var bara treeeeeevligt.
Nu längtar jag tillbaka till skolan så mycket. Det är där jag finner min mening med livet just nu. Jag älskar det jag gör och jag älskar mitt liv där. Vänner och kamrater bor ju i rummen brevid så när skolan är över för dagen finns det alltid nån att umgås med. Vare sig träna tillsammans, ta en öl på mässen, spela biljard eller bara lira tv-spel på rummet så gör det mig så mycket. Jag känner mig inte ensam en sekund där.
Och saken är väl den, att skräcken att förlora detta paradis, denna oas av förhoppningar och framtidsdrömmar i en vanligtvis uttorkad och döende öken som är mitt liv, är mer skrämmande än döden själv. Jag vågar inte tänka mig hur lågt jag skulle sjunka om jag gick miste om detta. Detta är mitt kall!
Jag antar att jag kan känna mig lycklig som på detta vis har hittat hem.
Jag funderar även på att åka på en mission så fort jag blir klar med utbildningen. Afghanistan för hela slanten. Jag känner ett par som ska göra samma och har de rätta kontakterna. Blir jag bara mer vän med dom och jag får tillåtelse av mina chefer på regementet i Skåne så kan det definitivt bli av.
Såklart oroar jag mig mycket för vad familjen ska tycka. Det är en riktigt stor börda som jag lägger på dem, och det är oundvikligt. Jag vet att dem hatar det, bara av den anledningen att vi knappt pratar om det.
Jag känner mig så självisk. Men jag vill detta! Jag vill ha mitt äventyr! Men jag vet ju även om de stora riskerna där nere, mer än ni eller min familj. Och skulle kanske kanske något gå fel där nere, då hoppas jag folk förstår att jag följde mina drömmar och jag kämpade för det jag trodde på. Att det var mitt val.
Tandläkaren
Nu har jag precis varit hos tandläkaren. Vanligtvis när jag åker dit på besök så känner jag bara ett stöddigt lugn som jag tror många skulle vilja ha inför ett tandläkarbesök. "Jag har aldrig haft problem med mina tänder och det kommer jag aldrig få" är ett tankesätt jag alltid haft.
Dock fick jag ett slag på fingrarna idag likt förbaskat! Först på röntgen trodde de att jag hade ett hål på gång. Men vid en ny bild så visade det sig vara falskt.
"HA! Jag visste väl det" sa jag skrytsamt till läkaren ;)
Men när det skulle skrapas i munnen så blev läkaren lite bekymrad över att mitt tandkött började blöda så lätt. Det visade sig vara tandsten mellan tänderna som jag inte kommit åt med tandbortsten. Det har gjort att mitt tandkött är infekterat och kan sprida sig till benet vilket kan orsaka tandlossning när jag är 30. Inte så hemskt trevligt att vara tandlös vid så ung ålder.
Men som sagt, det är 10 år det handlar om ifall problemet skulle kvarstå. Så det jag ska göra nu i några månader framåt är såklart att använda den gamla kära tandtråden och tandpetare i plast som man trycker in och "sågar" mellan tänderna nere vid tandköttet. Detta i sin tur gör att jag blöder nått otroligt så munnen nästan fylls. Det är så otroligt jävla vidrigt. Och detta ska jag göra en gång varje dag!
Det är som jag har mens i munnen varje dag! Utan de större biverkningarna förstås hehe. Även om det gör skitont att såga mellan tänderna ;P
Jag kommer nog inte vara lika lugn vid tandläkarbesöken framöver......
Dock fick jag ett slag på fingrarna idag likt förbaskat! Först på röntgen trodde de att jag hade ett hål på gång. Men vid en ny bild så visade det sig vara falskt.
"HA! Jag visste väl det" sa jag skrytsamt till läkaren ;)
Men när det skulle skrapas i munnen så blev läkaren lite bekymrad över att mitt tandkött började blöda så lätt. Det visade sig vara tandsten mellan tänderna som jag inte kommit åt med tandbortsten. Det har gjort att mitt tandkött är infekterat och kan sprida sig till benet vilket kan orsaka tandlossning när jag är 30. Inte så hemskt trevligt att vara tandlös vid så ung ålder.
Men som sagt, det är 10 år det handlar om ifall problemet skulle kvarstå. Så det jag ska göra nu i några månader framåt är såklart att använda den gamla kära tandtråden och tandpetare i plast som man trycker in och "sågar" mellan tänderna nere vid tandköttet. Detta i sin tur gör att jag blöder nått otroligt så munnen nästan fylls. Det är så otroligt jävla vidrigt. Och detta ska jag göra en gång varje dag!
Det är som jag har mens i munnen varje dag! Utan de större biverkningarna förstås hehe. Även om det gör skitont att såga mellan tänderna ;P
Jag kommer nog inte vara lika lugn vid tandläkarbesöken framöver......
Höst
Nu märks det att hösten är här. Grått, kallt och den lilla vanliga deppigheten som smyger sig på. Allt man kan göra är att välkomna de gula löven som sakta faller mot backen.
Det är nästan som att jag längtar till vintern och snön. Då är det iallafall en vettig anledning till att det är kallt! Men man får hålla ut, tiden går snabbt och snart skiner våren igen.
Helgen har varit bra! Lördagen spenderades för det mesta hos Jenny där hon och hennes kompis Karin bjöd på mat och vin samtidigt som vi kollade på filmer fram tills 2:30 på natten. Där var det bl.a Repmånad (mitt förslag), filmen Upp och sen nått annat som jag knappt minns för jag var nästan helt död av utmattning :P
Idag har jag tonvis att göra! Så egentligen borde jag bita av fingrarna på mig själv så jag ska ta itu med sakerna istället för att skriva i bloggen nu. Utöver hemstudierna ska jag ringa facket, a-kassan, Folksam, Telenor, byta tandläkartid samt betala räkningar. Borde väl egentligen inte ta mer än en timme men segstartad som jag känner mig idag så vet man aldrig hehe.
Till helgen kommer även kära Tobbybobby och Becca hem från Uddevalla!! Då ska vi fira rejält med sprit, musik och fantastiskt bra sällskap. Nått att verkligen se fram emot :D
Det är nästan som att jag längtar till vintern och snön. Då är det iallafall en vettig anledning till att det är kallt! Men man får hålla ut, tiden går snabbt och snart skiner våren igen.
Helgen har varit bra! Lördagen spenderades för det mesta hos Jenny där hon och hennes kompis Karin bjöd på mat och vin samtidigt som vi kollade på filmer fram tills 2:30 på natten. Där var det bl.a Repmånad (mitt förslag), filmen Upp och sen nått annat som jag knappt minns för jag var nästan helt död av utmattning :P
Idag har jag tonvis att göra! Så egentligen borde jag bita av fingrarna på mig själv så jag ska ta itu med sakerna istället för att skriva i bloggen nu. Utöver hemstudierna ska jag ringa facket, a-kassan, Folksam, Telenor, byta tandläkartid samt betala räkningar. Borde väl egentligen inte ta mer än en timme men segstartad som jag känner mig idag så vet man aldrig hehe.
Till helgen kommer även kära Tobbybobby och Becca hem från Uddevalla!! Då ska vi fira rejält med sprit, musik och fantastiskt bra sällskap. Nått att verkligen se fram emot :D
Hemma igen
Då var det fredag och jag är hemma i Nybro igen! Denna gång stannar jag i hela 2 veckor eftersom vi har hemstudier. Totalt har jag med mig 6 böcker som jag ska läsa i och ska under dessa dagar skriva en uppsats om pedagogik sen massa frågor från de olika böckerna. 2 böcker på totalt 300 sidor ska jag helt läsa ut. Nu jävlar är det självdisciplin som gäller ;)
Igår var en riktigt bra dag! Vi hade tävling mellan de grupper vi är indelade i. 3 plutoner med 4 grupper i varje. Jag tillhör grupp 2 i 3:e pluton. Iallafall så började min grupp med att få klättra upp i ett högt torn. Först fick vi fira ner oss med rep längs väggen på kanske 15 m höjd, alltså inte så farligt. Men efter det klättra till toppen, spänna fast oss till ett rep man hängde under och kasta ut oss på 50 m höjd! Fritt fall ett par sekunder sen gled man snett ner till marken i en otrolig fart och adrenalinet kickade! Tur att det var en annan på marken som bromsade åt en xD Måste såklart erkänna att jag var nervös ståendes vid kanten men instruktören gav mig en sån hård klapp på axeln så att jag i princip föll ut haha! "Fysisk övertalning" som han sa skrattandes till den som skulle hoppa efter mig. Så otroligt roligt det var. Synd att vi inte fick göra om det då men enligt rykten lär vi få mer utbildning på att fira ner oss från höga höjder.
En bild på det ska komma!
Senare på kvällen hade vi allmänt lugnt. Jag och E gick och spelade biljard några rundor men jag fick pisk för det mesta. Men sköj vare!
Imorn blir det Öland! Dels för att jag kommer ha mer disciplin med pluggandet och dels för att jag ska träffa min kära vänner. Under lördagskvällen blir det dessutom filmkväll hos Jenny! Ska även förslås att fixa nått prima käk tillsammans!
Igår var en riktigt bra dag! Vi hade tävling mellan de grupper vi är indelade i. 3 plutoner med 4 grupper i varje. Jag tillhör grupp 2 i 3:e pluton. Iallafall så började min grupp med att få klättra upp i ett högt torn. Först fick vi fira ner oss med rep längs väggen på kanske 15 m höjd, alltså inte så farligt. Men efter det klättra till toppen, spänna fast oss till ett rep man hängde under och kasta ut oss på 50 m höjd! Fritt fall ett par sekunder sen gled man snett ner till marken i en otrolig fart och adrenalinet kickade! Tur att det var en annan på marken som bromsade åt en xD Måste såklart erkänna att jag var nervös ståendes vid kanten men instruktören gav mig en sån hård klapp på axeln så att jag i princip föll ut haha! "Fysisk övertalning" som han sa skrattandes till den som skulle hoppa efter mig. Så otroligt roligt det var. Synd att vi inte fick göra om det då men enligt rykten lär vi få mer utbildning på att fira ner oss från höga höjder.
En bild på det ska komma!
Senare på kvällen hade vi allmänt lugnt. Jag och E gick och spelade biljard några rundor men jag fick pisk för det mesta. Men sköj vare!
Imorn blir det Öland! Dels för att jag kommer ha mer disciplin med pluggandet och dels för att jag ska träffa min kära vänner. Under lördagskvällen blir det dessutom filmkväll hos Jenny! Ska även förslås att fixa nått prima käk tillsammans!
En ny start!
Sådär ja! Mitt första inlägg i min nya blogg!
Hmm.. så vad ska man skriva om nu då...?
Jag kan väl först berätta att jag sitter i skogarna utanför Linköping. Närmare bestämt på markstridsskolan i Kvarn. Mitt nya hem för 1,5 år. Så denna blogg ska väl fungera som en slags dagbok för tiden här (om jag pallar skiva så länge hehe). Lusten för min gamla blogg bara dog ut som en 80-åring utan viagra. Men det återstår att se!
I detta nu kan jag inte berätta så mycket om skolan. Helt enkelt för att vi knappt gjort något vettigt. Uniformer och utrustningen har det strulats till med så det saknar vi. Det innebär att viktigt utbildningstid går till spillo eftersom vi inte kan ge oss ut i skogarna där vi hör hemma. Dem har redan tagit bort 2 veckors vinterutbildning i Arvidsjaur (Norrland) som jag sett fram emot. Men så är det i detta yrke. Beslut ändras konstant och jag kommer få svälja många bajsmackor under min tid här. Det var det första man lärde sig: Gilla läget och vara ödmjuk. Svälj bajsmackan, svälj.
Första veckan: Bara fys. Teori i hur man maxar träning för bästa resultat och massa massa träning.
Andra veckan: UGL (Utveckling av Grupp och Ledare).... ja... det säger ju sig självt :P
Denna vecka: Skulle åkt ut i fält en vecka men icke. Det är utbildningskontroll för att se hur mycket vi kan. Jag var över förväntan på de olika testerna! Jag som ändå kände mig ganska omotiverad i Halmstad. Kul att mycket har fastnat iallafall :)
Efter denna vecka har vi otroligt nog 2 veckors hemstudier! Hemma i 2 veckor redan?! Visst, skönt kanske men jag känner mig så rastlös hemma. Jag vill bara bli klar med utbildningen så jag kan fortsätta med mitt privatliv igen. För det känns som att man inte har tid för annat än skolan just nu.
Okej om ni läst såhär långt så duktigt av er! Jag ska inte babbla så mycket om skolan. Men just nu är jag supertrött och lite bitter så allt blev så seriöst nu. När jag är hemma i 2 veckor nu så ska jag festa nått överjävligt och bli väckt av hårdrockare på slutstation igen!
Peace out!!
Erik
Hmm.. så vad ska man skriva om nu då...?
Jag kan väl först berätta att jag sitter i skogarna utanför Linköping. Närmare bestämt på markstridsskolan i Kvarn. Mitt nya hem för 1,5 år. Så denna blogg ska väl fungera som en slags dagbok för tiden här (om jag pallar skiva så länge hehe). Lusten för min gamla blogg bara dog ut som en 80-åring utan viagra. Men det återstår att se!
I detta nu kan jag inte berätta så mycket om skolan. Helt enkelt för att vi knappt gjort något vettigt. Uniformer och utrustningen har det strulats till med så det saknar vi. Det innebär att viktigt utbildningstid går till spillo eftersom vi inte kan ge oss ut i skogarna där vi hör hemma. Dem har redan tagit bort 2 veckors vinterutbildning i Arvidsjaur (Norrland) som jag sett fram emot. Men så är det i detta yrke. Beslut ändras konstant och jag kommer få svälja många bajsmackor under min tid här. Det var det första man lärde sig: Gilla läget och vara ödmjuk. Svälj bajsmackan, svälj.
Första veckan: Bara fys. Teori i hur man maxar träning för bästa resultat och massa massa träning.
Andra veckan: UGL (Utveckling av Grupp och Ledare).... ja... det säger ju sig självt :P
Denna vecka: Skulle åkt ut i fält en vecka men icke. Det är utbildningskontroll för att se hur mycket vi kan. Jag var över förväntan på de olika testerna! Jag som ändå kände mig ganska omotiverad i Halmstad. Kul att mycket har fastnat iallafall :)
Efter denna vecka har vi otroligt nog 2 veckors hemstudier! Hemma i 2 veckor redan?! Visst, skönt kanske men jag känner mig så rastlös hemma. Jag vill bara bli klar med utbildningen så jag kan fortsätta med mitt privatliv igen. För det känns som att man inte har tid för annat än skolan just nu.
Okej om ni läst såhär långt så duktigt av er! Jag ska inte babbla så mycket om skolan. Men just nu är jag supertrött och lite bitter så allt blev så seriöst nu. När jag är hemma i 2 veckor nu så ska jag festa nått överjävligt och bli väckt av hårdrockare på slutstation igen!
Peace out!!
Erik
