Give me my life back to me.....
En vecka har gått sedan jag lämnade det civila livet igen, en ångestfylld stund då de sista stegen tog ombord mig på tåget som skulle ta mig långt bort ännu en gång. En känsla som sa till mig att stanna, kliv av tåget, kliv in till ditt liv igen. En känsla jag väl är bekant med sedan Halmstad.
Att få vara hemma en månad har givit mig mer än jag kunnat ana. Umgås med vänner, familj och framför allt kunna tänka på bara mig själv är.....underbart. Jag var glad att ha tid för allt och alla, och tid för mig själv.
Jag är borta nu, långt borta. Och det kommer jag vara väldigt mycket. Iväg alla ni som ger mig livskraft.
Det är en jobbig känsla att ständigt slitas från alla som bygger upp ens liv. Att mitt liv just nu ligger i ett oöppnat paket som endast får öppnas på julafton. Hehe... jag har så svårt att förklara denna känsla med ord.
Jag har liksom inte tid för mitt egna liv längre!
Vad finns det för mening med att skaffa nya möbler när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en hobby när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en ny lägenhet när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att hitta kärleken.... när jag sällan är hemma?
Så mycket som jag längtar efter den varma känslan igen så fruktar jag den just nu. Jag minns Halmstad, jag minns hur det var att med gråt i halsen lämna henne varje söndag. Att känna ångest för att jag var så jävla självisk som ville detta. Att varje söndag slitas från sin älskade gjorde fruktansvärt ont.
Och i telefonen var det ibland som att man hade så mycket att säga, men lite sades. Åh den ångesten och ständiga hemlängtan.
Relationer och denna typen av utbildning går inte ihop. I korridoren nu står alla killar som ringer hem till sina käraste. "Ångestens korridor" som alla kallar den. Jag kan bara hålla med, jag vet hur det brukade vara.
Bara idag var den en av mina plutonskamrater som blev dumpad nu när han är här i Eksjö. Dem var förlovade...
Är det detta som väntar? Ett liv där jag är borta hela tiden? Att riskera mitt liv utomlands samtidigt som jag riskerar mitt liv hemma?
Fan ta mig att jag vill detta så mycket. Fan ta mig att jag ska vara så jävla speciell, att jag ska vara så anorlunda. Jag kan sluta när jag vill, men det vill jag inte. För i slutet av tunneln finns det alltid ljus. Det ljuset för mig är när detta är över. Då jag flyttar till Lund och jobbar bland det vackra landskapet Skåne.
Att kunna börja ta tag i mitt liv igen.
Om ett år...
Om jag bara håller ut ett år till...
Då ska jag få mitt liv tillbaka igen.... om så bara ett tag, innan jag ska bort igen
Att få vara hemma en månad har givit mig mer än jag kunnat ana. Umgås med vänner, familj och framför allt kunna tänka på bara mig själv är.....underbart. Jag var glad att ha tid för allt och alla, och tid för mig själv.
Jag är borta nu, långt borta. Och det kommer jag vara väldigt mycket. Iväg alla ni som ger mig livskraft.
Det är en jobbig känsla att ständigt slitas från alla som bygger upp ens liv. Att mitt liv just nu ligger i ett oöppnat paket som endast får öppnas på julafton. Hehe... jag har så svårt att förklara denna känsla med ord.
Jag har liksom inte tid för mitt egna liv längre!
Vad finns det för mening med att skaffa nya möbler när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en hobby när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att skaffa mig en ny lägenhet när jag sällan är hemma?
Vad finns det för mening att hitta kärleken.... när jag sällan är hemma?
Så mycket som jag längtar efter den varma känslan igen så fruktar jag den just nu. Jag minns Halmstad, jag minns hur det var att med gråt i halsen lämna henne varje söndag. Att känna ångest för att jag var så jävla självisk som ville detta. Att varje söndag slitas från sin älskade gjorde fruktansvärt ont.
Och i telefonen var det ibland som att man hade så mycket att säga, men lite sades. Åh den ångesten och ständiga hemlängtan.
Relationer och denna typen av utbildning går inte ihop. I korridoren nu står alla killar som ringer hem till sina käraste. "Ångestens korridor" som alla kallar den. Jag kan bara hålla med, jag vet hur det brukade vara.
Bara idag var den en av mina plutonskamrater som blev dumpad nu när han är här i Eksjö. Dem var förlovade...
Är det detta som väntar? Ett liv där jag är borta hela tiden? Att riskera mitt liv utomlands samtidigt som jag riskerar mitt liv hemma?
Fan ta mig att jag vill detta så mycket. Fan ta mig att jag ska vara så jävla speciell, att jag ska vara så anorlunda. Jag kan sluta när jag vill, men det vill jag inte. För i slutet av tunneln finns det alltid ljus. Det ljuset för mig är när detta är över. Då jag flyttar till Lund och jobbar bland det vackra landskapet Skåne.
Att kunna börja ta tag i mitt liv igen.
Om ett år...
Om jag bara håller ut ett år till...
Då ska jag få mitt liv tillbaka igen.... om så bara ett tag, innan jag ska bort igen
Back in business
Då var jag tillbaka på skolan igen, kära gamla Markstridsskolan här uppe i Kvarn. Det var lite lagom ångest idag även om jag stundtals har längtat tillbaka. För hemma nu har jag haft det så otroligt roligt med alla vänner att jag tycker det är synd att det är över. Och just nu ska jag vara borta i nästan 3 veckor.
Imorn drar vi mot Eksjö, där vi ska spendera 2 veckor på ingenjörsregementet Ing2 för lite härlig sprängtjänst. Så har jag alla prov godkända och allt går bra så har jag en fin licens till att använda sprängämnen sen.
Helgen efter det blir det nog ett kärt återseende av Halmstad igen och ett ännu finare återseende av kamraterna från tiden på Lv6. Vi ska alltså ha reunion och umgås, äta middag och festa hela helgen. Så det tackar jag inte nej till inför tjatande vänner ;)
I fredags var den underbaraste kvällen på hela lovet. Vi skulle bada i badtunna utomhus vid Kapelludden camping, med utsikt över Kalmarsund. Vi var ett fint gäng bestående av mig, Micke, Tobbe, Jensen, Nathali, Frida, Malin och Malin. En tjej till skulle komma men det blev inte så. Och tack och lov för det var precis lagom trångt och mysigt i badtunnan.
Största misstaget under kvällen var att dem trodde det var bäst att jag eldade så badtunnan blev varm. Tro mig, inte smart att sätta en militär på en brasa för då blir det fan riktigt varmt. Vi kände oss alla som kokta kräftor när vi steg ner där hehe.
Badandet varvade också av bastande, rullande i snön och öldrickande! Snacka om roligt! Det där ska bli ett måste varje vinter runt jul då folk är hemma ;D
Jag uppdatera mer senare så ni får höra hur det går med sprängandet höhö!
Puss å kram å nyp i stjärten!
Imorn drar vi mot Eksjö, där vi ska spendera 2 veckor på ingenjörsregementet Ing2 för lite härlig sprängtjänst. Så har jag alla prov godkända och allt går bra så har jag en fin licens till att använda sprängämnen sen.
Helgen efter det blir det nog ett kärt återseende av Halmstad igen och ett ännu finare återseende av kamraterna från tiden på Lv6. Vi ska alltså ha reunion och umgås, äta middag och festa hela helgen. Så det tackar jag inte nej till inför tjatande vänner ;)
I fredags var den underbaraste kvällen på hela lovet. Vi skulle bada i badtunna utomhus vid Kapelludden camping, med utsikt över Kalmarsund. Vi var ett fint gäng bestående av mig, Micke, Tobbe, Jensen, Nathali, Frida, Malin och Malin. En tjej till skulle komma men det blev inte så. Och tack och lov för det var precis lagom trångt och mysigt i badtunnan.
Största misstaget under kvällen var att dem trodde det var bäst att jag eldade så badtunnan blev varm. Tro mig, inte smart att sätta en militär på en brasa för då blir det fan riktigt varmt. Vi kände oss alla som kokta kräftor när vi steg ner där hehe.
Badandet varvade också av bastande, rullande i snön och öldrickande! Snacka om roligt! Det där ska bli ett måste varje vinter runt jul då folk är hemma ;D
Jag uppdatera mer senare så ni får höra hur det går med sprängandet höhö!
Puss å kram å nyp i stjärten!
Frosseri
Det finns så mycket jag skulle kunna offra för mitt sätt att leva, men snabbmat är ingen av dem sakerna. Jag och Micke åkte in till Kalmar vid midnatt för att med massa rabattkuponger käka på Max, där vi satt till kl 2 på natten och snackade minnen och skrattade. Sen var det inte helt fel att kika lite på de tjejgäng som troligtvis kom från krogen och skulle ha sig ett mål!
Gud vad jag älskar impulsiva handlingar..... och snabbmat :D
Gud vad jag älskar impulsiva handlingar..... och snabbmat :D
Yo!
Se man på! Jag är nämligen tillbaka redan!
Idag har jag haft 2 st prov i militärteknik som jag har pluggat mycket inför. Jag var ganska lugn eftersom det bara krävdes 65% för G. Ack så fel jag hade.......
Det var inte 65% för att det var låga krav, det var nämligen så att frågorna var helt förbaskade omöjliga. Dessutom hade gubben som skrivit ihop det här till ett word dokument gjort ett par frågor där man skulle rita och beskriva! Så det var bara att ta fram Paint och börja måla så gott man kunde, och redan där kändes hela provet döfött. Speciellt när jag hade 2 timmar totalt och 30 min gick åt att bara måla när jag hade 30 frågor som skulle besvaras.
Usch det var det värsta provet någonsin, men dock var det lite underhållande att sitta på facebook och se alla andra kamraters frustration över det hela. Hela loggen fylldes med alla möjliga inlägg från svordomar till "åhhh fuck my life!!". Jag har ingen aning om hur det gick, men jag skrev på det mesta jag hann med.
Skitprov!! Det får gå som det går...
Skitsamma! Moving on!
Idag är det exakt ett år sedan jag passerade grindarna till regementet i Halmstad för första gången och började min utbildning. Och det känns helt sjukt! Tiden går något otroligt snabbt!
Men jag måste också säga att jag är lyckligt lottad som tagit mig såhär långt! För så många människor jag har umgåtts med under året och tränat med har varit tvungna att sluta av olika anledningar. Saker som skador, misslyckande av tester och främst avskilningar pga konstiga lämplighetsintervjuer.
Jag är otroligt glad att jag fortfarande är med i matchen, och jag ska ge järnet för att ta mig in till mål :)
Nu ska jag nog fira denna 1-årsdag genom att ringa Micke och umgås!
Jag kanske även är sugen på en liten bil-tripp till Kalmar också
Idag har jag haft 2 st prov i militärteknik som jag har pluggat mycket inför. Jag var ganska lugn eftersom det bara krävdes 65% för G. Ack så fel jag hade.......
Det var inte 65% för att det var låga krav, det var nämligen så att frågorna var helt förbaskade omöjliga. Dessutom hade gubben som skrivit ihop det här till ett word dokument gjort ett par frågor där man skulle rita och beskriva! Så det var bara att ta fram Paint och börja måla så gott man kunde, och redan där kändes hela provet döfött. Speciellt när jag hade 2 timmar totalt och 30 min gick åt att bara måla när jag hade 30 frågor som skulle besvaras.
Usch det var det värsta provet någonsin, men dock var det lite underhållande att sitta på facebook och se alla andra kamraters frustration över det hela. Hela loggen fylldes med alla möjliga inlägg från svordomar till "åhhh fuck my life!!". Jag har ingen aning om hur det gick, men jag skrev på det mesta jag hann med.
Skitprov!! Det får gå som det går...
Skitsamma! Moving on!
Idag är det exakt ett år sedan jag passerade grindarna till regementet i Halmstad för första gången och började min utbildning. Och det känns helt sjukt! Tiden går något otroligt snabbt!
Men jag måste också säga att jag är lyckligt lottad som tagit mig såhär långt! För så många människor jag har umgåtts med under året och tränat med har varit tvungna att sluta av olika anledningar. Saker som skador, misslyckande av tester och främst avskilningar pga konstiga lämplighetsintervjuer.
Jag är otroligt glad att jag fortfarande är med i matchen, och jag ska ge järnet för att ta mig in till mål :)
Nu ska jag nog fira denna 1-årsdag genom att ringa Micke och umgås!
Jag kanske även är sugen på en liten bil-tripp till Kalmar också
2011
Okej let's face it, jag suger på att uppdatera. Det är inte det att jag inte har nånting att skriva om, för det har jag. Och det är väl kanske det som är problemet, att det finns alldeles för mycket att skriva att jag helt enkelt inte orkar ta mig tid till det. För det känns ju faktiskt bra när man har det klart, precis som en hög med disk som är fixad.... det gäller bara att ta sig tid. Desto mer jag skjuter på det desto mer byggs denna hög med disk.
Men men vi ger det ett försök!
Nytt år är det minsann! Det firades med gamla som nya vänner i min lya i Nybro! Egentligen var det väl det sista stället jag ville fira på men det var antingen där eller ingenstans, sen att även att festen var hemlös gjorde att jag fick ställa upp. Väldigt lyckat även om jag själv blev aningen överförfriskad! Ni som var där vet vad som hände och mer om det behöver jag inte ta upp här *host host*.
Med nytt år så innebär det nya erfarenheter och händelser, även om jag just nu inte har några förväntningar ärligt talat. Det får bli som det blir helt enkelt.
Nu är det den 10:e jan! En måndad kvar tills 24 års dan imorn och jag råpluggar med böcker och powerpointfiler inför examinationen imorgon. Den gamla vanliga stressen med blandad prestationsångest gör sig allt mer närvarande över tiden.
Men nu ikväll läste jag igenom kraven nogrannare och upptäckte att det krävs 65% rätt på proven. Det fick mig att småskratta lite eftersom...ja.. det inte är några höga krav alls egentligen.
Utöver detta ska jag skriva klart min jävla uppsats om mina erfarenheter som militär ledare och koppla massa teorier kring det. Det är ruskigt knepigt att får ihop x-antal sidor med "jag gjorde nog såhär för att...." och "där utövade jag ett ledarskap inom ramen för "piska och morot"-metoden"
Jag är hemma nu fram tills söndag den 16:e. Så utöver plugget ska jag försöka träffa så många jag kan här hemma och umgås. Speciellt en tjej som verkligen behöver stöd nu.....
Det får räcka såhär till vidare, känns redan bra och snabbt gick det :)
Ha're!
Men men vi ger det ett försök!
Nytt år är det minsann! Det firades med gamla som nya vänner i min lya i Nybro! Egentligen var det väl det sista stället jag ville fira på men det var antingen där eller ingenstans, sen att även att festen var hemlös gjorde att jag fick ställa upp. Väldigt lyckat även om jag själv blev aningen överförfriskad! Ni som var där vet vad som hände och mer om det behöver jag inte ta upp här *host host*.
Med nytt år så innebär det nya erfarenheter och händelser, även om jag just nu inte har några förväntningar ärligt talat. Det får bli som det blir helt enkelt.
Nu är det den 10:e jan! En måndad kvar tills 24 års dan imorn och jag råpluggar med böcker och powerpointfiler inför examinationen imorgon. Den gamla vanliga stressen med blandad prestationsångest gör sig allt mer närvarande över tiden.
Men nu ikväll läste jag igenom kraven nogrannare och upptäckte att det krävs 65% rätt på proven. Det fick mig att småskratta lite eftersom...ja.. det inte är några höga krav alls egentligen.
Utöver detta ska jag skriva klart min jävla uppsats om mina erfarenheter som militär ledare och koppla massa teorier kring det. Det är ruskigt knepigt att får ihop x-antal sidor med "jag gjorde nog såhär för att...." och "där utövade jag ett ledarskap inom ramen för "piska och morot"-metoden"
Jag är hemma nu fram tills söndag den 16:e. Så utöver plugget ska jag försöka träffa så många jag kan här hemma och umgås. Speciellt en tjej som verkligen behöver stöd nu.....
Det får räcka såhär till vidare, känns redan bra och snabbt gick det :)
Ha're!
